Jag tycker om att laga mat och har gjort det så länge jag bott ensam. Att äta god mat är även roligt och fyllt med glädje. För det är en form av njutning.
Men så länge jag kan minnas så har även mat varit väldigt ångestfyllt.
När jag var stor så åt jag och njöt av det jag ville. Men efteråt har ångesten krupit på. Efteråt när man har tryckt i sig en hel grillad kyckling själv. Då kom ångesten.
Ofta kunde jag tänka "ditt tjocka h*****e hur kunde du" Att skämmas inför sig själv är så fruktansvärt. Att efteråt knappt kunna se sig i spegeln, för att man ser ett monster.
Vissa dagar tänkte jag att jag inte skulle äta alls. Jag åt ju så mycket igår. Visst jag klarade mig hela dagen. Men sen när eftermiddagen kom då åt man allt i stor mängd istället.
Och så började ångesten om.
Hade jag inte hatat att kräkas hade jag nog kört ned fingrarna i halsen.
Ni som gjort operationen förstår säkert ångesten man bygger upp kring maten.
Men ni förstår säkert också lättnaden efter operationen. Slippa den ångesten och känna att jag får och kan äta vad jag vill. Jag behöver inte må dåligt när jag har en kväll av svulleri.
För jo! Dom dagarna när PMS är som värst behöver jag svulla!
Det känns som allt sånt har släppt nu. Och jag njuter för fulla drag.
Dock tycker jag det har blivit lite mycket mat ute. Men det är säkert inte mer än för andra. Bara att jag saknar att laga mat ibland.
Nu är det ju så mycket roligare att laga mat än förut. Jag har ju faktiskt någon att laga mat åt.
