Låter som det skulle ha varit ett livsavgörande besök. Men det är inte så farligt.
Men det som sades och som jag tolkade var att knät kommer bli ett helt okej knä. Kanske inte ett knä jag hade innan. Men det kommer vara ett bra knä.
Först tänkte jag att det inte lät så bra. Men för min del så är jag glad om jag kan cykla och gå långpromenader i lite snabbare fart.
Det gör mig inget om jag inte kan kuta ett maraton eller så.
Men jag vill verkligen genomföra en tjejvättern någon gång. Helst nästa år, men måste jag vänta tills 2019 så gör jag det.
Jag blev fortsatt sjukskriven fram till den 20/5. Vilket känns rimligt. För jag får inte köra bil eller gå utan kryckor än.
Läkaren sa att jag absolut ALDRIG får gå utan kryckorna. För jag har inga muskler som stabiliserar mitt knä.
Jag får lägga 15kg som belastning på benet. På månad ska det ökas på till 30kg.
När jag går eller står så är det så svårt. För tänk om det händer något. Tänk om något flyttar på sig där inne. Men jag försöker lägga tyngd på benet.
Men just nu känns allt som innebär att gå långt eller mycket väldigt far far away.
Fick i uppgift att till nästa läkarbesök fråga min chef om det inte finns några lättare arbetsuppgifter. Det skulle väl vara fantastiskt att få börja jobba!
Men samtidigt skrämmer det skiten ur mig och mitt knä. Vad kan hända om det börjas för tidigt? Kommer det sluta med att jag får sjukskriva mig igen? Men det kändes ändå helt okej att börja tänka och diskutera tills det besöket i maj någon gång.
Annat är det med försäkringskassan. Men det skriver jag i ett eget inlägg. För det är väl en myndighet som kan förstöra och skrämma upp en människa.