Cicci's

Martin och jag ska åka till London den 7-10 september. 

 

Just nu sitter jag och kollar på biljetter till tåget som går från Stansted. Jag gillar att strukturera upp när man ska ge sig iväg. jag tycker om att vara förbered helt enkelt. Jag skulle vilja planera sådana besök som man verkligen vill hinna när man är där. 

 

Martin vill se Towers tex. Så planen är att göra det när vi kommer till London på torsdagen. Sen vill ju jag gå på Madame Tussauds och Selfridges & co. Då kanske man ska dela in London i lite delar och göra en del i taget. Var lite effektiva för att hinna, men absolut inte stressa. 

 

Det här ser jag fram emot!!

Jag vill börja jobba. Men så fort jag går långa sträckor gör det ont. 

När ska smärtan försvinna? Kommer jag behöva äta alvedon så fort jag ska göra något? Smärtan som blir när jag försöker göra något sidleds, ska den vara där? Ska jag inte till exempel kunna stänga till dörren med vänster fot? 

Jag är less på det här nu. Men samtidigt livrädd för att överanstränga knät så det händer något. 

Men jag tar mer i bensparken och så. Men man kan ju önska att det gick snabbare. 

Det här med att börja på gymmet längtar jag efter. Men jag vill kunna ge järnet. Ge allt vad jag kan. Eller ska man säga jag vill ge allt vad jag brukade kunna ge. 

Det är väl det där med att acceptera vad man kan nu? 

För nästan 6 månader sen böjde kinetecen knät i 64 grader. Nu är det 129 grader. Det har tagit nästan 6 månader för att kunna böja knät det dubbla. 

Ca 6 månader sen. Böjde 64 i maskinen.

Att sätta foten på knät gör så ont. Lättar att göra som på sista bilden.

Mindre smärtsamt att pilla på foten i denna positionen.