Cicci's

Jag brukade inte gilla att fota dagens kläder eller ens ta selfies för den delen. Men det har ju ändrats nu. Det är liksom en bild varje dag. Dels för att jag faktiskt köper lite nya kläder. Men också för att jag tycker om mig själv. Och jag tycker att kläder sitter bättre nu. 

 

Detta inlägg blir ett rent inlägg för mitt egos skull. 

 

 

Jag försöker komma på vad jag ska bli när jag blir stor. 

 

Jag är villig att prova vad som helst typ. O´learys sökte folk såg jag på arbetsförmedligens hemsida. Men jag har ingen erfarenhet av sånt arbete. Vilket är synd, för det är säkert roligt. Tycker ju om att möta nya människor. 

Zandra tyckte att jag skulle bli taxichaufför. Men jag tror att jag skulle vara rädd varenda tur. Gud vet vilka stollar som åker med. 

 

Så börjar jag fundera på vårdadministratör. Men jag är inte helt säker på det här med att sitta vid skolbänken igen.

Har tänkt att kanske ta tag och läsa upp några betyg på Komvux medan jag jobbar. Men då blir det Svenska 2 och Matematik 2. Och jag är inget vidare på något av dom ämnena. Men jag måste göra något annat. 

 

Jag tycker om mitt jobb när det fungerar och jag faktiskt får göra sånt jag är utbildad för att göra. Och när man får lära sig nya saker. Men så kommer tillfällen som man verkligen hatar. Såna tillfällen när man blir klappad på huvudet och nästan dumförklarad. Nu ska vi gå en snabbkurs i lyftteknik. En kurs som jag gick förra året. Tre heldagar dessutom. Den utbildningen ska vara gilltig i tre år. Då anser jag att jag inte ska behöva gå den igen. Men det tycker inte min arbetsgivare.

Och med all besparing och personalgrupper som får gå på knäna så är det inte så roligt längre. Och det är mer än så. Det känns som man ger och ger men får ingenting tillbaka.

 

Bara en sån sak som att bli nöjd över sitt schema. Schemat har varit ett problem redan från början. Det är tredje gången vi byter schema nu sen i mitten av Januari. Är det normalt? Och alla gånger så har det bara blivit sämre. Varför är det så svårt att ta upp önskemål och åsikter innan man lägger schemat? Nä, dom väntar tills schemat är klart och alla är irriterade på att dom inte får vara delaktiga. Det är ju lätt för en chef som jobbar måndag till fredag att lägga schema. Dom behöver ju inte bry sig om hur man jobbar helgerna. 

 

Jag ska söka extrajobb i Finspång eller Söderköping. Då kan man kanske gå ner lite i tid här. Men fortfarande klara sig ekonomiskt. Med tiden kanske man kan få en tjänst i annan kommun. 

 

Jag känner ändå någonstans att det är rätt jobb jag har. Jag är väldigt bra på mitt jobb. Men Norrköpings Kommun som arbetsgivaren har tagit död på arbetsglädjen. Man går till jobbet och är bered på strid. Fråga inte vad vi strider för, men det är sån känsla.

 

Får fundera på det här ett tag till. 

 

Måste ju skriva av mig nu innan jag går och lägger mig. 

 

Har i några dagar chattat med en man. Och idag lite spontant undrade han om jag ville möta upp honom på Harrys, efter att jag var klar med besöket på H&M VIP-shopping. Så runt 21:30 kom Kim och jag ut från H&M. Så jag gick över till Harrys och beställde en pepsi. Han skrev att han var på väg. Sen dröjde det så skrev han att han skulle ta bilen upp och vara där om några minuter.

Men efter att jag har suttit och väntat i 40 minuter kommer han på att det var för tidigt för att träffas på riktigt.

 

Jag börjar bli måttligt road av att träffa karlar alltså. Dom vill men dom blir helt plötsligt upptaget med annat när man bestämt träff. Alltså kommer på kvällen innan att man ska hänga med kompisar. Men ännu värre är dom som faktiskt vill ses men det går inte bestämma med dom. Dom tycker att man ska höra av sig samma dag för att se om dom är på humör för att ses. Eller ens är vaken. Vill man ha sällskap så håller man sig vaken. Vill man ses så ser man till att det blir så. Jag upplever det annars som att det inte är så viktigt. Och varför ska jag lägga ner min tid och själ. Det gäller ju både vänner och dejter. Är inte du villig att lägga ner tid, då tänker jag skita i det också. Jag har annat som jag kan lägga tiden på.

 

Sen när ilskan lägger sig då kommer tvivel om mig själv.

Är det något fel på mig eftersom det inte passade i slutänden. Är jag inte värd hans tid? Är hans tid mer värdefull än min? Då blir jag lite ledsen. Så är jag lite ledsen en stund och ältar lite för mig själv.

Sen blir jag arg igen. Eller mer irriterad över att folk får mig att tvivla. Jag har kommit längre än så!! Och tänker dom inte investera tid, så tänker inte jag det heller.

Och det är DERAS FÖRLUST. INTE MIN!!

 

Hittade två bilder som jag tycker var bra.