Måste ju skriva av mig nu innan jag går och lägger mig.
Har i några dagar chattat med en man. Och idag lite spontant undrade han om jag ville möta upp honom på Harrys, efter att jag var klar med besöket på H&M VIP-shopping. Så runt 21:30 kom Kim och jag ut från H&M. Så jag gick över till Harrys och beställde en pepsi. Han skrev att han var på väg. Sen dröjde det så skrev han att han skulle ta bilen upp och vara där om några minuter.
Men efter att jag har suttit och väntat i 40 minuter kommer han på att det var för tidigt för att träffas på riktigt.
Jag börjar bli måttligt road av att träffa karlar alltså. Dom vill men dom blir helt plötsligt upptaget med annat när man bestämt träff. Alltså kommer på kvällen innan att man ska hänga med kompisar. Men ännu värre är dom som faktiskt vill ses men det går inte bestämma med dom. Dom tycker att man ska höra av sig samma dag för att se om dom är på humör för att ses. Eller ens är vaken. Vill man ha sällskap så håller man sig vaken. Vill man ses så ser man till att det blir så. Jag upplever det annars som att det inte är så viktigt. Och varför ska jag lägga ner min tid och själ. Det gäller ju både vänner och dejter. Är inte du villig att lägga ner tid, då tänker jag skita i det också. Jag har annat som jag kan lägga tiden på.
Men åter till kvällen. När man gör som han gör blir jag först arg som ett bi. Ilsken och tänker vilket jävla rövhål!
Sen när ilskan lägger sig då kommer tvivel om mig själv.
Är det något fel på mig eftersom det inte passade i slutänden. Är jag inte värd hans tid? Är hans tid mer värdefull än min? Då blir jag lite ledsen. Så är jag lite ledsen en stund och ältar lite för mig själv.
Sen blir jag arg igen. Eller mer irriterad över att folk får mig att tvivla. Jag har kommit längre än så!! Och tänker dom inte investera tid, så tänker inte jag det heller.
Och det är DERAS FÖRLUST. INTE MIN!!
Hittade två bilder som jag tycker var bra.
Han kommer dyka upp. Och då är det något väldigt bra med honom.
Och den kör vi på tillsvidare.
Jag ser väl lite annorlunda på tid helt enkelt. När jag vill träffa någon då är min tid det jag ger honom. Och jag vill då ha tid av honom. Eller tid med honom. Att ge någon av min tid är det bästa jag kan ge.
Nu får det bli sova och drömma om några fler timmar på dygnet.