Vi eller jag hade fått order om att åka till akuten så fort vi kom till Norrköping. Så det gjorde vi såklart. Vi tänkte att det inte skulle vara så krångligt eftersom jag hade fått med mig remiss och röntgenbilder från Hede. Och det stod tydligt att jag skulle läggas in på ortopeden. Men efter två timmar fick vi nog och åkte hem istället.
Eftersom Martin inte mådde så bra så kom pappa och körde mig till akuten på söndagen. Även då tog det lite tid. Men långt ifrån 2 timmar men fick bli några varv till röntgen innan jag hamnade på avdelningen.
Sedan visste dom inte riktigt när jag skulle få opereras. Först hade dom hoppats på att få in mig på måndagen. Så det var fasta och blodförtunnandespruta som gällde på kvällen. På måndagen sen fick jag veta att det skulle ske på torsdag den 19/1. Så jag fick premiss och åkte hem till mamma och pappa.
Men först fick jag nytt gips efter som jag pillat rätt så bra på lindorna runt det andra. Så var det rätt spännande att se hur benet egentligen såg ut efter olyckan.
På torsdagsmorgonen körde storebror in mig när han ändå skulle till jobbet. Skulle röntgas redan kl 7:30. Skulle infinna mig på ortopeden kl 8 så det var ändå en bra tid.
Så var det bara att försöka fördriva tiden. Operationen var planerad kl 13 :00. Så vid 11:30 ungefär bytte jag om och gjorde mig redo för operationen.
Sedan rullades jag upp till operationssalen och mötes av fantastisk personal.
Tiden på uppvaket var spännande. När jag vaknade till så hade jag tydligen väldigt ont och inget smärtstillande hade hjälpt.
Jag minns att allt var vitt och det kändes som jag snurrades runt och flyttades upp och ned i luften.
Vad jag minns av smärtan var att jag låg med vänster hand knuten och med höger hand höll jag krampaktigt i sänggrinden. Och jag fick fram att jag hade ont. Då sa en röst att jag skulle få hjälp. Så kände jag hur dom drog med något längs baksidan av vänster lår och det stack till några gånger. Men nästan direkt släppte smärtan och jag slappnade av. Smärtan var som bortblåst.
Personalen frågade något och jag skulle svara men det var snurrigt värre. Så jag mumlade fram något. Men jag blev så frustrerad så jag tog mig för ögonen och sa "jag är ju för fan helt väck".
Jag kommer ihåg att jag frågade om jag inte kunde få åka upp till avdelningen. Var lite stressad för jag visste att Martin skulle komma. Tror jag var tillbaka på avdelningen ca kl 19. Martin hade med sig fina blommor som handtvätt fick ta med sig hem (allergivänligt sjukhus)
Kände mig fortfarande lite dåsig när jag kom upp men det var så fint att se Martin.
Sov gott den natten tack vare blockaden som jag fick i benet där.
Plus att personalen rullade ut rumskompisen efter ett tag.
Fredagen var fruktansvärd om man ser till hur smärtan var. Blockade släppte och inga andra läkemedel hjälpte. Fick oxicontin, alvedon 655mg och oxynorm. Men inget hjälpte. Och gipsskena kändes fruktansvärt. Dom lindade av och böjde ut den. Men inget hjälpte. Ville bara hugga av mig benet och gå hem. Men sen till natten fick jag en spruta i skinkan som hjälpte. Vet inte om det berodde på att smärtan kanske hade börjat lägga sig eller om sprutan var så effektiv. Men jag sov väldigt bra den natten.
På lördagen hade smärtan lagt sig och jag klarade mig på smärtlindringen jag hade från början. Så jag blev utskriven men skulle komma in till ortopedmottagningen på måndagen för att byta gips.
Så det var fort hem innan jag eller dom ändrade sig.
Naturligtvis blev det ett rosa gips som skulle sitta i två veckor.
Inläggen blir långa så jag får skriva fortsättning imorgon igen. Är riktigt trött och har även en smula ont i knät.